• Änglar

Mango's Mr Magic 040122 - 150320

Min älskade lilla pälsboll fick somna in under veterinärbesöket då han hade en tumör i käken. Ingen trodde att det var så illa som det var. Veterinären vart till och med chockad när hon såg röntgenbilderna. Mango hade aldrig visat någon smärta gällande knölen han hade utan var precis som vanligt och åt som vanligt. Han brydde sig heller inte när man kände på den, han som annars skriker bara man råkar snudda han med foten. Så då skulle vi få gå hem med lite medicin bara för att minska svullnaden han fått. Men veterinären ville ändå se hur tumören satt och röntgade honom. Då visade det sig att tumören satt i käken och att den även ätit upp en fjärdedel av käken så käken var i två delar och helt lös. Hur kan han ha gått med detta utan att visa smärta och även kunnat äta precis som vanligt? Det fanns då inget vi kunde göra.. Det enda alternativet var att inte väcka upp honom igen.
Saknar dig min lilla fiskälskare <3 

KORAD Of Course It's Best in show Bim-Bim 110418-141128

Den snällaste och lugnaste rottisen har fått lämna jordlivet efter en tids sjukdom. Hon hade problem med en spottkörtel i halsen.. gick på kortison och den försvann nästan direkt, men kom tillbaka efter några dagar. Nytt veterinärbesök där den tömdes på vätska och antibiotika sattes in. Hon slutade dregla och kulan försvann. 
För några dagar sen började hon dregla en massa igen och igår, drygt en månad efter förra veterinärbesöket, kom kulan tillbaka igen (ungefär som en pingisboll och veterinärstid bokades idag och bara på detta dygnet hade den gått från en pingisboll i storlek till en tennisboll.) Veterinären sövde henne och gick in och tittade igen och konstaterade att den behövde tömmas igen, men det skulle inte vara något som skulle hjälpa långsiktigt utan det behövdes opereras bort. Att tömma den nu igen var 90% chans att hon skulle dö under detta eller bli förlamad. Att operera bort den var bara 50% chans att hon skulle bli bra då detta ofta kommer tillbaka efter operation. I samråd med veterinär togs då beslutet att låta henne somna in då det redan var så låga chanser att hon skulle bli bra då hon haft detta två gånger på en månad. Vad det var eller beror på visste veterinären inte och detta är inte något som är vanligt förekommande. De hade bara sett två såna här fall tidigare under många år och i samtliga fall, inkl Bim-Bim, var detta något som bara dykt upp utan att man vet varför.

Chezz bror och syster 140122-140128

När valparna var 5 dagar gamla hade hanen gått upp dåligt i vikt de senaste två dygnen och från fjärde dagen ville han knappt äta och hade nu gått ner 10 gram på ett dygn istället för att öka i vikt. 
Och så hade även en utav tikarna börjat nu med.. Bara ökat lite i vikt och har inte alls samma matlust som innan.
De bägge var lite rossliga och "snoriga". Både jag och veterinären misstänkte att de fått fostervatten i lungorna (då de varit lte smårossliga alla tre sen de föddes) som blivit någon inflammation nu.
Den andra tiken är det dock inga som helst problem med utan hon har gått upp 120 gram på ett dygn. Men jag tog med hela familjen till veterinären så får han kolla på alla för säkerhetsskull! 
Hanen som det var värst med hittade veterinären inga fel på lungorna alls. Tiken som har blivit dålig sen fjärde dygnet lät inte alls bra i lungorna och den tiken som är precis som vanligt lät lite på lungorna.
Jag var nästan helt 100 på lunginflammation då det varade ur näsan på den sämre tiken och hanen. Det bubblade även ur munnen på dom ibland och dom såg ibland ut precis som att dom ska nysa och att något irriterar luftvägarna. Dom två som det är värre med fick vätska under huden och antibiotika och den tiken som fortfarande äter som en häst som gått upp 120 gram på ett dygn, fick endast antibiotika. Fick även med antibiotika pasta hem som jag skulle ge dom två ggr/dag i några dagar. Det var tyvärr det enda man kunde göra och hoppas på att dom blir bra igen.

De två dåliga valparna vart senare under kvällen riktigt dåliga. De vill inte äta alls och gick knappt att stödmata dom. Dessutom krampade dom bägge under natten så jag fick återuppliva dom. Trodde inte de skulle klara natten men det gjorde dom. Men dom fortsatte att krampa flera gånger i timmen, dock inte så illa så att dom behövde återupplivas men det var illa nog att se och höra dom skrika precis innan och Froja som skriker tillbaka och är helt knäckt. Jag kände på mig att dessa två förmodligen inte skulle klara sig och det gjorde så förbannat ont! Hur fan kunde allt bara vända sådär från att ha varit jättebra till skitdåligt? Tiken var dessutom den som var störst och ökat mest i vikt i början. Åkte till veterinären och avlivade dom vid 14 tiden då de krampade varannan minut och dom bara led. Fanns inget mer att göra och veterinären höll med att det var det bästa att göra för dom. Både jag och veterinären trodde inte de skulle klara sig då de bara blev värre och värre och krampade oftare och oftare. Att höra hur de skriker och sen blir stela som pinnar och sen börjar sprattla med benen till att bli helt borta och slöa.. Mitt hjärta klarade inte av att se dom såna längre och jag ville inte se dom lida så. Kunde bara hoppas att det var rätt val för det var absolut inget lätt val.
Nu var det bara en valp kvar, Chezz, och det var bara till att hoppas att hon skulle överleva. Hon åt i alla fall som en häst men hade börjat bli ganska rosslig. Hoppades att antibiotikan skulle ta bort skiten och det snabbt! Gav henne även kolloidalt silver som sista hopp.
Under kvällen blev även Chezz sämre.  Hon blev ännu mer rosslig, gnällde väldigt mycket och åt sämre. Precis samma symptom som de andra hade i början så det såg inte ljust ut.

Dagen efter lät Chezz inte lika rosslig längre utan nu var det bara när hon åt som hon lät rosslig. Gnällandet hade även det minskat men hon gnällde fortfarande en del men det fanns en gnutta hopp om att det berode på antibiotikan som en biverkning var att magen strula. Hon gillade när Froja slickade eller jag smekte henne på magen. Då blev hon lugn igen. Åkte och köpte lite goda bakterier för hennes mage och även lavemang då hon verkade ha svårt att bajja.
Hon sov numera tyst och stilla istället för att vakna och börja gnälla efter 5-10 minuter och förflytta sig till nytt ställe och somna, vakna och gnälla, förflytta sig osv. Hon åt tills hon storknade och hade vänt helt från att ha gått upp mindre än innan till att börjat gått upp mer än innan! Hon hade ökat 72 gram på 12 timmar så nu vägde dunderklumpen 872 gram, en vecka gammal.
Men vad den lilla knubbsälen blev bortskämd redan! Hon hade ett hörn i valplådan där hon alltid sov. Hon kunde inte sova någon annanstans och hon skulle bli smekt på magen tills hon somnade. Så sa hon till hur missbelåten hon var om hon inte fick sitt kli på magen. Lite ovanligt att man blev väckt fler ggr per natt för att gå upp och smeka en valpmage haha. Men gjorde det henne nöjd så gjorde jag det gärna. Behövede inte göra det så länge heller utan det räckte med några sekunder så somnade hon som en gris sen.
Chezz blev helt återställd som tur var och bor kvar hemma hos oss!

Obducerade de andra valparna och det var inte herpes, inget bakteriellt och inget virus. Det enda dom hittade var att dom hade outvecklad lungvävnad och deras teori är att det då var jobbigt för dom att äta och andas samtidigt vilket gjorde så att dom slutade äta och pga det fick dom inte i sig tillräckligt med mat och det gjorde så dom fick glukosbrist vilket ledde till kramper.

Så egentligen är man fortfarande lika ovetandes om varför valparna vart så dåliga, men å andra sidan var det väldigt skönt att få veta att det inte härjar någon herpes eller något bakteriellt skit här hemma.

Aischa vom Cap der Guten Hoffnung 091122-140120

Of Course It's Crazy Casey 130830 - 130905

Den enda valpen Aischa hade föddes genom kejsarsnitt 30/8 och mådde bra i två dagar. Sen mådde hon inte alls bra och ville inte äta utan bara sova. Åkte in till veterinären och vätskade upp henne och fortsatte att kämpa med henne för att få henne att äta. Sen vände det och hon började äta själv igen och åt bra och mycket i två dagar. Men hon gick inte upp i vikt.. under kvällen gick hon snarare ner i vikt fastän hon åt så bra. Hon hade det jobbigt att bajsa och att Aischa tvätta henne räckte inte så jag fick hjälpa till. Vid ett på natten verkade hon ha ont i magen och ville inte äta alls. Hon gnällde när hon låg i valplådan men var ganska tyst då jag tog och la henne på mitt bröst. Sen skulle jag ta tillbaka henne och se om hon ville äta. Då tvättade Aischa henne först medan jag höll henne och då stelnade hela hon, slutade andas och kissade ner sig.

Det var det värsta jag varit med om. Jag fick totalt panik och skrek åt Henrik som sov att hon dör. Men efter lite hjärtmassage och blås i munnen kom hon tillbaka. Jag fattade ingenting och la ner henne till Aischa igen och hon började dia. När hon var klar gick jag på toa och då kommer Henrik inspringandes med henne och då hade hon fått kramp igen. Återigen lyckades jag få tillbaka henne till livet. Gick och la mig i sängen med henne och kände på mig att detta är nog sista natten med henne. Ville bara ha en stund med henne innan jag skulle till veterinären och göra det jag visste måste göras, för det fanns nu inget mer att göra för henne. Jag bad om ett mirakel och jag önskade jag hade kunnat ta smärtan istället. Men bara en stund senare kom krampanfall nr 3 men då lät jag henne vara. Hon fick somna in i min famn och jag visste att det var rätt beslut för att hålla henne vid liv hade bara varit själviskt. Men det gjorde för ont i mig att bara se henne ligga där helt stel och hjälplös så jag försökte återigen få henne tillbaka till livet samtidigt som tårarna sprutade och jag visste att det var för sent. Hon kom inte tillbaka och hennes kropp slappnade nu av. Jag vet inte hur länge jag höll henne i min famn. Jag ville inte släppa henne. Tårarna forsade och det kändes som nån stuckit en kniv i mitt hjärta. Tårarna rinner än och hela livet känns skit just nu.

Jag älskar och saknar dig så jäkla mycket!! Du skulle ju stanna här hos mig och göra mig gråhårig. Det skulle vara du och jag. Jag hade såna planer för oss.. Du skulle bli min första IPO hund. Vi skulle börja träna redan senare i höst.. Varje gång jag tittade på dig längtade jag tills du var gammal nog att springa omkring och bita mig i fötterna. Jag längtade till fajterna om min toffel du säkerligen skulle sno 150 gånger om dagen. Jag längtade till kvällarna då vi skulle ligga i sängen och gosa och jag varje gång njuter av din underbara valpdoft och valppäls. Och din goa valpmage skulle varit som en heffaklump då du hade hela smörgåsbordet för dig själv. Jag hade sett fram emot ALLT med dig!
Men istället ligger jag här i sängen, där du dog i min famn, ensam och påminns av dig vart jag än ser. Din valplåda med dina syskon till gosedjur precis bredvid mig. Papperna om din existens var ifyllda och klara och ligger på bänken.. Dina leksaker jag köpte åt dig som jag ser varje gång jag öppnar garderoben.

Vet inte vad jag ska skriva.. skulle kunna skriva en hel roman av vad jag känner just nu men det besparar jag er ifrån. Det är en stor sorg jag går igenom och det kommer ta tid att läka.

Of Course It's Benzin 110418-120406

Med stor sorg och saknad denna underbara kille fick lämna jordlivet 6/4-12. 
Alla tankar till husse Daniel som miste sin bästa vän alldeles för tidigt. Lider med dig och önskar verkligen att du aldrig hade behövt gå igenom detta. Men nu slipper Benzin ha ont och springer och leker med sina kompisar i himlen <3

Nisse 030929-110808

Diva 060301-100205